Tro det eller ej, men ibland lyssnar jag även på musik som inte låter som att man tappar en bricka med bestick i en trappa. På sistone har jag lyssnat en hel del på countrygitarrvirtuosen Brad Paisley, särskilt hans album "Mud on the Tires". Hans sköna mix av country, pop och sydstatsrock gör mig glad, särskilt titelspåret, som handlar om en man som inte kräver mer för att vara lycklig än en fyrhjulsdriven bil och en natt under stjärnorna med sin flickvän. Opretentiöst och vackert i all sin typiskt amerikanska enkelhet.
Den sköna stegringen vid 0:50-0:52 får mig att vilja spela luftmandolin varje gång jag hör låten, och är jag hemma och ingen ser mig så gör jag det troligen också. Den här låten borde man kunna gilla även om man inte gillar country i allmänhet.
Gillar man inte country så kanske "Caramelldansen" kan vara något? Jo, jag gillar den faktiskt. På riktigt. Jag är en sucker för catchiga melodier, så är det bara. Bättre än Marduk är det ju i alla fall.
Den tyska versionen suger, men det beror ju på att Tyskland är ondskans imperium och att inget gott någonsin kommit därifrån, förutom Rammstein:
Den "japanska" är däremot ett smått mästerverk. Lyssna på texten. Den "japanska" texten är på svenska, bara uttalad på japanskt vis. Briljant är bara förnamnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Viken chock! Caramell... Tur att du har vuxenvarning innan man ramlar in på din blogg av misstag ;)
Och du, tackar för länkningen :)
Instämmer med föregående talare.
...sedan kanske vi kan ta och bordlägga den där diskussionen om Seventh Star, Def Leppard och Alestorm nu?
Eller skall vi fortsätta den med hänsyn taget till din fäbless för Karameller...?
(Skämt åsido: en bred musiksmak och -konsumtion äralltid bra. No-one wins!)
Skicka en kommentar