2008 års nästan bästa album

Nu när 2009 snart är till ända så börjar det bli dags att sätta ihop en årsbästalista - för år 2008. Jag brukar nämligen ligga ungefär ett år efter när det gäller musik.

Opeth borde egentligen ligga på min topp 10, eftersom det inte går att förneka att "Watershed" är ett riktigt bra album, men jag måste erkänna att jag är lite trött på konceptet. Opeth har låtit i princip exakt likadant sedan jag först började lyssna på dem på riktigt när "Blackwater Park" släpptes, och det börjar bli nog nu. Visst, det är lite mer progressivt och Mikael Åkerfeldt är Sveriges bästa gitarrist och sångare, men det räcker ändå inte till. Tyvärr.

Cynic släppte nytt efter 15 års tystnad, och till att börja med var jag väldigt imponerad av den progressiva lättmetall som "Traced In Air" bjöd på - men sedan började jag jämföra den med 1993 års mästerverk, "Focus". Då insåg jag hur mycket jag saknar dödsmetalltyngden. Den dyker upp då och då, som i mitt favoritspår "Evolutionary Sleeper", men inte ofta nog för att stilla min hunger efter tunga riff. "Focus" kommer nog alltid att vara det bästa progressiva dödsmetallalbumet genom tiderna, och med det i bagaget så känns "Traced In Air" som en lätt smekning jämfört med föregångarens käftsmäll.

Moonspell måste i alla fall in på listan, för deras "Night Eternal" var ju faktiskt...hmm...ja, vad var den egentligen? Tydligen inte minnesvärd i alla fall. Jag kanske är lite väl hård här, för den har en av Moonspells bästa låtar någosin ("Shadow Sun"), men faktum kvarstår - när plattan är slut så minns jag den inte. Allt är kompetent och snyggt - med en skön tillbakagång till en råare och hårdare still som jag gillar - men inte särskilt minnesvärt.

Okej, det här verkar bli en lista över plattor som inte riktigt räckte ända fram, så årsbästalistan får faktiskt vänta. Inte heller Arckanum får någon plats på min topplista. "Antikosmos" var ganska tråkig efter ett tag, och när man läst inlägg på nätet om hur den så kallade fornsvenska som texterna är skrivna på egentligen är ren rappakalja, skriven av någon som bara staplar gamla ord på varandra, vilket helt och hållet ändrar deras betydelser, då blir det bara ännu sämre.

Ett litet garageband som kallar sig Metallica släppte nytt, och herregud så uselt det var. Låtarna hade potential, men produktionen är den sämsta jag hört från ett majorband, någonsin. "Death Magnetic" med sina konstanta klipp i peakarna får "St. Anger" att framstå som ett underverk av dynamisk produktion. Jag rekommenderar att ni lyssnar på Guitar Hero-versionerna av låtarna, för den produktionen är mycket bättre.

Amon Amarth borde jag också gilla, de har verkligen allt jag brukar gilla inom metal, men när jag lyssnat på "Twilight of the Thundergod" några gånger så är det samma problem som med Moonspell - jag minns ingen av låtarna.

Nej, nu skall jag sluta gnälla, dessutom har jag kommit på några plattor som platsar på min årsbästalista för 2008, men först ett inlägg om 2009 års bästa platta...